Sällskapets hemsida

Missa inte att titta in hos Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. En jättefin hemsida!

och:

Glad Midsommar till alla Lotta-läsare!!

LOTTA 0 - 6 !

Här kommer ett intressant gästinlägg från Lena:


"Ja, säga vad man vill om Lottaböckerna, men inte kan man kalla dem för "tantsnusk"! Otroligt renhjärtad är vår Lotta, eller snarare Ester, närapå pryd. Aldrig att man skulle kunna tänka sig något sex, eller ens lite hångel före bröllopet. Noll sex är vad Lotta får!

Lotta och Paul bor alltid i skilda rum. Hemma hos Lotta finns det förstås inte plats, och som tur är bor ju Malin redan i Stockholm när Lotta flyttar dit. Sedan pysslas det runt en del, Paul bor t.ex. hos tant Bernhardina på ett besök "för att farmor ska få rå om honom".

Inte för att jag på något sätt skulle SAKNA sex i Lottaböckerna, de avsnitten hör hemma i privatlivet minst sagt! Men det blir nästan lite komiskt ibland...

I Lotta går till sjöss blir Lotta och Paul skeppsbrutna, och tillbringar natten i köket till en liten sommarstuga. De klär av sig, Lotta får på sig en gammal badrock och Paul en säck. De gör upp eld i spisen och delar på de magra förråden i stugan. Sedan får Lotta en liten gråtattack, och Paul tröstar så rart, för att sedan köra Lotta bums i säng medan han är uppe och sköter elden.

VA? Här är ett ungt par, sådär 18 och 22 år gamla. De har varit förtjusta i varann sedan åratal tillbaka och har gått igenom en skrämmande upplevelse tillsammans, varit nära att drunkna. Och de är äntligen ensamma. Och då somnar Lotta, ängslig och olycklig, men tröstad av ljuden från Pauls pyssel vid spisen.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Ester kunde ju i åtminstone låtit Lotta somna utan att känna sig så väldigt ängslig och olycklig. Hon kunde ju få känna sig lite mer nöjd med att de trots allt var välbehållna, och tillsammans i alla fall! Så hade var och en fått dra de slutsatser han/hon ville.

Men rubriken här var ändå fel, för tydligen får Paul och Lotta barn sedan. Tyvärr har jag inte läst Liselott, Lottas dotter, den är ju minst sagt svår att få tag i. Men ordnar sig gör det ju i alla fall, fast förstås - efter bröllopet! Tydligen för Giggi också!"

Tack Lena!

Omslaget till Lotta i topp

På det här omslaget ser vi Lotta uppklättrad i ett träd. Hon befinner sig i Wien och har tillsammans med Vio och några andra nya vänner provat på stadens äventyr. När det blir dags att gå hem får Lotta syn på en stackars katt som sitter i ett träd - och vem vore Lotta om hon inte var kattvän? Pipiga små kissar kan hon inte stå emot! Alltså klättrar hon upp i trädet. Men katten ilar iväg - och kvar i trädet sitter Lotta. Kattens jämrande har dock väckt en person inne i det intilliggande huset. När han sticker ut huvudet så uppstår ömsesidig häpnad - det är Lockige Fridolf!

Att Lotta lyckats klättra i träd iklädd den lila, tajta "trasa" hon har på sig är beundransvärt, tycker jag. Fast det märkligaste med omslaget är ju att katten fortfarande är kvar i trädet. I övrigt: ett helt ok omslag!

Persedelvård!

Och här kommer ett gästinlägg från Lena. Tusen tack!!


Alltifrån de allra första böckerna är det ett evigt tal om tvätt och strykning. Det paras ihop nylonstrumpor, lagas fållar, sys i knappar och stås i. Och allt detta står Lotta själv för!

Jag menar, försök be en tretton - fjortonåring om detta idag! Och sådant som knappar och skosnören köper Lotta för sina fickpengar.

Något som ofta förvånat mig att Lotta ska tvätta och stryka en klänning som hon planerar att använda SAMMA DAG. Hur snabbt kan en klänning torka egentligen? Eller strök hon den torr? När det blev av, alltså, en gång fick ju Giggi sy kläder till Lotta i sista minuten, jag minns inte i vilken bok detta var, men de var i Rönnvik och skulle gå på kräftskiva. Att gå dit i långbyxor var ju fullständigt otänkbart!

Höjden på tvättemat måste nog ändå vara, när Lotta i "Skriv upp det, Lotta!" tvättar "en massa kragar och blusar och jumpers". Hallå, kragar? Lösa sådana, alltså. Liksom lösa spetsmanschetter, som förekommer i en annan bok.

Detta är väldigt tydliga tidsmarkörer, tycker jag. Som jag minns det hade man mycket mindre med kläder på 60-talet, att byta var eller varannan dag var inte att tänka på.
Man tvättade inte heller så ofta, utan man tog ur fläckar och vädrade kläderna i stället. Och ändå var deodoranten knappast uppfunnen, och bland de lyckliga som hade badrum hemma, var väl det vanliga att man badade en gång i veckan. Det kunde bli ganska mustiga dofter på spårvagnen, kan jag tro. Själv minns jag det inte så, utan det var helt enkelt normalt.

Lite konstigt låter det nog för en modern tonåring, att Lotta själv stod och handtvättade sina paltor i badrummet, trots att mamma Lisa var hemmafru. Även att Lotta var så pass sykunnig!

Men jag tror att hushållsarbetet var så mycket tyngre då, att det var nödvändigt att barnen, nåja flickorna, hjälpte till! Man köade i olika affärer, plockade höns i köket, nästan inga halvfabrikat... Och svårskötta material, både i kläder och i hemmet i övrigt.

Hur tänker ni andra om allt det här?

Lena