Persedelvård!
Och här kommer ett gästinlägg från Lena. Tusen tack!!
Alltifrån de allra första böckerna är det ett evigt tal om tvätt och strykning. Det paras ihop nylonstrumpor, lagas fållar, sys i knappar och stås i. Och allt detta står Lotta själv för!
Jag menar, försök be en tretton - fjortonåring om detta idag! Och sådant som knappar och skosnören köper Lotta för sina fickpengar.
Något som ofta förvånat mig att Lotta ska tvätta och stryka en klänning som hon planerar att använda SAMMA DAG. Hur snabbt kan en klänning torka egentligen? Eller strök hon den torr? När det blev av, alltså, en gång fick ju Giggi sy kläder till Lotta i sista minuten, jag minns inte i vilken bok detta var, men de var i Rönnvik och skulle gå på kräftskiva. Att gå dit i långbyxor var ju fullständigt otänkbart!
Höjden på tvättemat måste nog ändå vara, när Lotta i "Skriv upp det, Lotta!" tvättar "en massa kragar och blusar och jumpers". Hallå, kragar? Lösa sådana, alltså. Liksom lösa spetsmanschetter, som förekommer i en annan bok.
Detta är väldigt tydliga tidsmarkörer, tycker jag. Som jag minns det hade man mycket mindre med kläder på 60-talet, att byta var eller varannan dag var inte att tänka på.
Man tvättade inte heller så ofta, utan man tog ur fläckar och vädrade kläderna i stället. Och ändå var deodoranten knappast uppfunnen, och bland de lyckliga som hade badrum hemma, var väl det vanliga att man badade en gång i veckan. Det kunde bli ganska mustiga dofter på spårvagnen, kan jag tro. Själv minns jag det inte så, utan det var helt enkelt normalt.
Lite konstigt låter det nog för en modern tonåring, att Lotta själv stod och handtvättade sina paltor i badrummet, trots att mamma Lisa var hemmafru. Även att Lotta var så pass sykunnig!
Men jag tror att hushållsarbetet var så mycket tyngre då, att det var nödvändigt att barnen, nåja flickorna, hjälpte till! Man köade i olika affärer, plockade höns i köket, nästan inga halvfabrikat... Och svårskötta material, både i kläder och i hemmet i övrigt.
Hur tänker ni andra om allt det här?
Lena
Alltifrån de allra första böckerna är det ett evigt tal om tvätt och strykning. Det paras ihop nylonstrumpor, lagas fållar, sys i knappar och stås i. Och allt detta står Lotta själv för!
Jag menar, försök be en tretton - fjortonåring om detta idag! Och sådant som knappar och skosnören köper Lotta för sina fickpengar.
Något som ofta förvånat mig att Lotta ska tvätta och stryka en klänning som hon planerar att använda SAMMA DAG. Hur snabbt kan en klänning torka egentligen? Eller strök hon den torr? När det blev av, alltså, en gång fick ju Giggi sy kläder till Lotta i sista minuten, jag minns inte i vilken bok detta var, men de var i Rönnvik och skulle gå på kräftskiva. Att gå dit i långbyxor var ju fullständigt otänkbart!
Höjden på tvättemat måste nog ändå vara, när Lotta i "Skriv upp det, Lotta!" tvättar "en massa kragar och blusar och jumpers". Hallå, kragar? Lösa sådana, alltså. Liksom lösa spetsmanschetter, som förekommer i en annan bok.
Detta är väldigt tydliga tidsmarkörer, tycker jag. Som jag minns det hade man mycket mindre med kläder på 60-talet, att byta var eller varannan dag var inte att tänka på.
Man tvättade inte heller så ofta, utan man tog ur fläckar och vädrade kläderna i stället. Och ändå var deodoranten knappast uppfunnen, och bland de lyckliga som hade badrum hemma, var väl det vanliga att man badade en gång i veckan. Det kunde bli ganska mustiga dofter på spårvagnen, kan jag tro. Själv minns jag det inte så, utan det var helt enkelt normalt.
Lite konstigt låter det nog för en modern tonåring, att Lotta själv stod och handtvättade sina paltor i badrummet, trots att mamma Lisa var hemmafru. Även att Lotta var så pass sykunnig!
Men jag tror att hushållsarbetet var så mycket tyngre då, att det var nödvändigt att barnen, nåja flickorna, hjälpte till! Man köade i olika affärer, plockade höns i köket, nästan inga halvfabrikat... Och svårskötta material, både i kläder och i hemmet i övrigt.
Hur tänker ni andra om allt det här?
Lena

<< Home