Mikael har i en kommentar berättat lite om Lottaträffen, och för att ingen skall missa den lägger jag den här också. Tydligen kommer en fortsättning - vi väntar med spänning, Mikael!!
.
Lottaträffen blev precis så lyckad som jag hade hoppats. Vi var sju personer som kom till Katrineholm i lördags mellan 9.30 och 10.00. Efter att vi hade presenterat oss för varandra gick vi på kondis. Där fanns ett sortiment av bakelser som jag tror tillfredsställde alla smaker - kort sagt ett gott val av café! Vi satt på kafét och diskuterade Lotta ur alla möjliga aspekter. Anna Ridell, vår initiativtagare, hade ordnat ett Lottatips med tio frågor, och jag skäms att säga att jag hade ett fel... Marianne Lundin hade 10 alla rätt och var också under dagen vår "uppsalgsbok", för så fort vi var osäkra över i vilken bok något hade hänt visste Marianne genast i vilken bok det hänt! Ann-Sofie Alm och Marianne Ringnér (jo, hon är Esters brorsdotter) hade tagit med sig pärmar med utklipp som de visade oss. Eftersom Marianne hade en del förstahandskunskap, då hon i ungdomen bland annat vid några tillfällen fick höra Ester läsa Lottaböcker högt under korrekturläsningen, som vi övriga inte hade blev hon bombarderad med frågor, till stor del från undertecknad... Efter kondiset hade vi en del fri tid, då vi på egen hand fick traska omkring i Katrineholm.Därefter träffades vi 13.00 utanför Åhléns, för att i samlad tropp gå till Stadsparken, där vi dukade upp filtar på en gräsplätt och åt vår lunch. En del hade varit duktiga och tagit med sig matsäck, medan andra (jag) blev tvungen att köpa en färdig sallad på Ica... Picnicen var lyckad, och vädrets makter höll sig någorlunda vänligt sinnade (endast några regnstänk). Under lunchen fortsatte vi att diskutera olika Lottaböcker och Lottaämnen. I slutet av lunchen fick Marianne Ringnér några telefonsamtal på sin mobil och vi förstod det som så att någon person var i Katrineholm och sökte efter oss. Döm om vår förvåning när Esters dotter Gunilla dök upp tillsammans med sin man! Hon gav oss några böcker som hon hade dedicerat (från författarens dotter), "Vilken vals, Lotta!", "Någon att tycka om" och två exemplar av "Liselott, Lottas dotter". Eftersom jag just tagit fram mina dubbletter, och det bland dem fanns en Nickanbok, passade vi på att fråga Gunilla om det var hon eller Ester som skrivit Nickanböckerna, och hon bekräftade att det var hon (Gunilla) som skrivit dem. Det bekräftade något jag tänkte när jag en gång i tiden skaffade mina Nickanböcker - jag förmodade att Lotta Vik var Merri Viks dotter, vilket var rätt. Jag har senare läst på internetsidor att Lotta Vik skulle vara en pseudonym för Ester, men den uppgiften är alltså fel. Tyvärr hade jag redan sålt min Nickandubblett, så det blev Marie Westling (och hennes dotter Saga) som fick Gunillas namnteckning och hälsning i sin bok... Vi påpekade också för Gunilla att när jubileumsutgåvan med de tre första böckerna kom hade det gjorts ändringar i texten, ändringar som kanske inte var godkända av vare sig författaren eller hennes döttrar. Hon tackade oss för våra påpekanden och sade att hon och systern skulle kontrollera dem.
.
Uppdatering:
Mikael har nu postat fortsättningen på dagen, här kommer den!
.
När Gunilla lämnat oss kom en störtskur och vi blev tvungna att ta oss under tak. I Stadsparken fanns det en scen med tak, och dit tog vi vår tillflykt. Det fanns stolar på scenen, och vi arrangerade oss i en cirkel och tog itu med att bilda en förening till Ester Ringnér-Lundgrens ära. Vi bestämde att föreningen skulle heta ”Föreningen för Ester Ringnér-Lundgren” och att föreningen ska ha en egen hemsida (men räkna inte med att den kommer att finnas alltför snabbt – ingen av oss kan ha detta på heltid!). Vi beslutade att medlemsavgiften för enskild medlem ska vara 50 kronor och medlemsavgiften för familjer 100 kronor. Vi antog i princip samma stadgar som Astrid Lindgren-sällskapet, med några smärre ändringar. Föreningens styrelse ser ut på följande sätt: ordförande är Ann-Sofie Alm från Norrköping, vice ordförande undertecknad (Mikael Åkerlund) som bor i Sundsvall, kassör är Marianne Lundin från Stockholm, sekreterare är Marianne Ringnér från Malmö och webbansvarig(a) är Saga och Marie Westling från Stockholm (nåja, Slagsta kan väl kallas Stockholm – det är i alla fall rätt län!).Vi kom också överens om att hålla ett möte om året och att platsen för mötet skulle skifta, men att det alltid ska vara en plats med Ester-anknytning (och då blir det oftast Lotta-anknytning). Vi bestämde att vi ska hålla mötet nästa sommar i Norrköping. Något datum bestämde vi inte, men det får styrelsen diskutera under hösten.Vi avslutade mötet och jag höll ett kort anförande om ortnamn i Lottaböckerna. När jag var färdig var klockan ca 17.00 och jag tror att vi alla var ganska trötta. Även om jag tror att många av oss gärna hade fortsatt diskutera Esters författarskap ända till söndag kväll. Men allt som är roligt ska avslutas i tid! För nu gav dagen mersmak, och jag tror att jag kan tala även för de andra när jag säger att vi längtar till nästa sommar. Under dagen diskuterade vi inte enbart Lotta, utan även Esters andra romanfigurer: Kri, Kaja, Camilla, Ann-Sofi, Kvirre och Hoppsan, Tussi, Trulsa m.fl. Till slut kan jag rekommendera att åka tillsammans till träffen, för vi diskuterade i bilen (jag, Marianne Lundin, Marie och Saga Westling) både på vägen dit och på vägen hem. En bonus var att jag bytte till mig ”Ann Sofi och den svarta katten” och första upplagan av ”Vilken vals, Lotta!”. Dessutom var min fru på loppis samtidigt och hon fick tag på ytterligare två förstaupplagor av Lottaböcker!Slutligen en eloge till Anna Ridell för att hon tog detta initiativ!
/Mikael Åkerlund
.
Låter härligt, vi som missade det missade verkligen något. Tack Mikael för rapporten! Vi här på bloggen hoppas såklart att ni i styrelsen infomerar oss framöver, så lovar vi att lägga ut all fakta om nya sällskapet!
På det här omslaget är Lotta och Giggi på popkonsert med bandet Pantrarna, "fyra långhåriga, unga män /.../ efter mönster av The Beatles". Giggi och Lotta har främst gått dit i studiesyfte, för att bilda sig en egen uppfattning och för att Giggi skall få en chans att studera massuggestion på nära håll. Redan vid ingången hamnar flickorna i fokus - Lotta vinner nämligen sin älskade gitarr här. Av olika anledningar spårar det hela sedan ut. Giggi hamnar jämte en kille som blir så tagen att han inte ser sig för, pucklar bland annat på Giggis näsa! Lottas gitarr slits ur hennes händer när flickan jämte henne - Lotta kallar henne för Loreley - griper tag i den i jakten på autografer. Därav Lottas vilda häcklöpning, som vi ser upptakten till här. Nej, det här konsertbeösket går verkligen inte som Lotta och Giggi tänkt sig.
